Efter spadagen åkte vi vidare mot solens Halmstad. En dag på Tylösand med Olle och Anna och sedan middag på Pio innan vi åkte till Huskvarna av alla ställen som finns här i Sverige. Men det var liksom på vägen och Huskvarna Stadshotell var grymt. Alla rum är olika inredda. Vi bodde i balkongrummet som hade den geniala idén att ha ett badkar mitt i rummet.

Kom hem igår och blev upplockad av Gustav i hans minicooper. Appletinis på Vassa och sen kom Elin och Jacob och vi gick till good ol Ljunggrens och dansade bland glaskross på Naglo.
Och framförallt lärde vi oss blåsa vuvuzelas på stora nygatan.

Flott.

I övermorgon börjar jobbet. Har en känsla av att det blir rivstart.

Lite sommarbilder...


Sofia och jag utanför Slottet i gryningen.


Andreas, Gustav och Maria innan Insane.


Sandra och Nina en kväll på Långholmen


Grymt på grillen. Feta, citron, oregano, peppar.


Min fascination denna sommar.


Googles föreslagna rutt till Lysekil.


Lunchpaus vid en liten sjö.


Anna och Olle på Tylösand


Vår bar mitt på gatan.


Balkongrummet med badkar mitt i.


Bubbel, romocola, cigarr.
Har just badat i fem olika pooler, joggat, spelat tennis, fått lavastensmassage och floating. Känner mig lugn och avslappnad även om tårarna kommer då och då. Ja, kanske är en blogg alldeles fel forum att skriva om personliga saker, kanske är det en ventil och kanal för bearbetning. Har skålat för Patrick idag. Tänker på hans familj mest hela tiden. Undrar hur de ens orkar andas. Tänker på hela killgänget som nu överröser Patricks facebooksida med så fina ord och vackra minnen. Tänker på mina minnen. Starkast teckningen. Och den gången i lågstadiet då jag var sen med ombytet till luciatåget och alla i klassen var redan färdiga. Men en snäll och omtänksam liten tomtenisse stannade kvar och väntade, för sån var han. Går igenom gamla mail, bannar mig själv för att ha skrivit "hoppas du får ett dykjobb snart" för två år sen. Även om jag vet att det inte spelat någon roll. Hade middag med mamma, pappa och syster igår. Pratade minnen, grät, förbannade, skrattade. Imorgon åker vi till Halmstad, olle och anna.
Vi skulle ju ses på reunion alla vi som gått tillsammans i låg-, mellan- och högstadiet.
Inte ska nästa gång vi ses allihop vara på en begravning.

Absolut inte en begravning av en fin barndomsvän som jag fick mitt allra första kärleksbrev av. En teckning av en pojke och en flicka hand i hand längs en stig mot en sol i form av ett hjärta. Med texten "Kom så går vi till hjärtat".

En kille som var så omtänksam, glad och full av bus.

Han får inte gå bort när han är 27 år ung.

Det är inte nån stans rättvist.

Fina Patrick.