Som jag älskar detta.
Gå upp i lagom tid, intervallspringa längs ett lugnt Vinterviken utan en enda krusning på vattenytan. Komma hem, duscha, göra frukost och äta utan stress. Och veta att vädret är fantastiskt och snart ska jag möta fina Karin och sola och lyssna på musik vid Reimersholme.

Och så älskar jag min fina kille. Fyra fina paket i komma-hempresent. Ett med äggkoppar med små meddelanden målade på, eftersom en av mina gamla hade gått sönder. Ett med snygga kaffekoppar, eftersom jag inte har några matchande koppar hemma. Ett med en massagegrej för ryggen, eftersom jag ojar mig över spända axlar. Och en med en tuff t-shirtklänning, eftersom jag inte har nåt att sova i här.
Sån söt kille.

Och i eftermiddag, då åker jag och Karin till Emmas mansion vid Mälarbaden utanför Eskilstuna, där det ka grillas och solas och badas i hav och swimmingpool.

Life is good.
Mattias underrättade mig just om att vi vunnit silverlejon i Cannes. 

Fy fan så ball. F&B, we salute you.


En hälsning från östberlin kommer lastat! 

Sista kvällen här i Evas kollektiv. Väldigt mysigt har det varit, med många utflykter och gallerier och riesling och massa god mat. Jag har klappat på Berlinmuren och sprungit vilse i judemonumentet som var asballt. Och vi har varit i massa stadsdelar och fleemarkets och fikat och brunchat quiche med lägenheten + gäster. Ibland kan man sakna att bo med flera. Fast oftast inte, ändå. 

Imorgon bitti åker jag hem, det e tur för jag längtar efter sol. Och efter min kille. 
Sen ska jag och Karin på vår minisemester och sen bär det av mot Sandhamn. 

I must say I liebe it.